Årsresumé

Jag tänkte dra en snabbrepris av mitt 2012. Först tänkte jag "Det hände inte så mycket det här året..." men sen började jag tänka på allt som hänt och jag kom då fram till att mitt 2012 har varit ganska fartfyllt.
 
I början av året mådde jag inte bra. Jag gick in med inställningen att 2012 aldrig skulle kunna toppa allt underbart som hände 2011. Men när jag tog körkortet fick jag ett rus i kroppen som gjorde att positiva Pernilla kom tillbaka igen. När körkortet var fixat blev det många roadtrips. Det gjorde mig otroligt lycklig och jag kände mig fri. I april fick jag jobb på Ecco i Marieberg Galleria. Under resten av våren tillbringade jag all min tid på båda jobben. När jag inte var på Ecco var jag på Behrn Hotell och så tvärtom. Jag var ledig lite ibland bara. Men det var så jag ville ha det också, jag trivdes med det.
 
Något som jag gjorde innan sommaren började var att söka in till 13 olika utbildningar. 12 av dom var inom journalistik och kreativt skrivande. En av dom var TV-produktion. I början av sommaren blev det mycket bilande. Jag och Linn flängde och far genom alla möjliga städer. Två lyckliga tjejer på 20 bast, i en bil, under sommaren, genom det här avlånga landet. Det kunde inte bli bättre! Vi gjorde mycket galet och allt var så otroligt kul! Sen jobbade jag en hel del också såklart.
 
När hösten kom kände jag att jag verkligen ville bort från Fjugesta. Varje dag tänkte jag "Jag klarar inte en dag till". Mitt uppe i bitterheten fick jag beskedet om att jag hade blivit antagen till programmet "TV-produktion i nya medier" på Luleå Tekniska Universitet i Piteå. Min första tanke var "Piteå? Skulle inte tro det". En vecka senare packade jag ner hela mitt liv, tog farväl av familj och vänner, hoppade in i min lilla bil och drog 95 mil uppåt i landet.
 
Hela hösten och vintern har jag byggt ett nytt liv. Jag har fått många nya vänner, som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har upptäckt att media är ett område för mig. Jag har blivit starkare tack vare att jag drog upp till Piteå helt själv och började om. Hade jag inte dragit så hade jag nog kollapsat. Jag var så less på Fjugesta så ni anar inte! Men nu mår jag bra. Jag går en fet utbildning, som kan ta mig var som helst i världen. Innan jag flyttade kände jag att jag bara stod och trampade på samma ställe. Nu när jag pluggar TV-produktion så känner jag att jag rör mig och gör något vettigt av mitt liv. Den känslan är underbar.
 
2013 kommer bli grymt! Varför eller hur vet jag inte än. Men jag ska se till att det året kommer bli oförglömligt på ett eller annat sätt.
 

The games we play, som Andreas Johnson brukar sjunga.

För singlarna: Du får ett sms av killen som du är sjukt intresserad av. Istället för att svara direkt när du får det, så väntar du i några minuter för att du inte vill klassas som en igel. Killen som du är sjukt intresserad av ringer dig. Istället för att svara på en gång låter du det gå några signaler, för du vill inte verka "desperat". Du går och väntar på att killen du är sjukt intresserad av ska fråga dig om ni kan ses. När han frågar svarar du lugnt och sansat. Ungefär som "Ja, jag har väl inget bättre för mig", fast du egentligen tänker "Som jag har väntat!". Du väntar på att killen du är sjukt intresserad av ska ta steget och ge dig en första kyss, du kämpar med att ge honom små hintar hela tiden. När han väl har förstått signalerna och ger dig första kyssen, så kan du sväva på moln i flera dagar.
 
För de i förhållande: Du ringer din pojkvän och ber honom köpa med två liter mellanmjölk. Pojkvännen kommer hem med endast en liter, och dessutom är det lättmjölk. Du blir sur och förklarar skillnaden mellan lättmjölk och mellanmjölk som att du var med i en politisk debatt. Du förklarar också på en nivå som småbarn förstår, just för att visa hur idiotisk du tycker att han är för att han köpte fel. Pojkvännen erbjuder sig att gå och handla igen men du säger nej. Trots att pojkvännen erbjöd sig att rätta till felet så går du resten av dagen och är sur över den där fula lilla lättmjölken som står och skräpar i kylen. Som straff kan han glömma att det hettar till i sängkammaren den kvällen. Ett annat exempel är att du och din pojkvän är på parmiddag. Ni skrattar tillsammans, skojar och utstrålar lycka. När ni kommer hem börjar du klaga på saker din pojkvän sagt under middagen, saker som du anser var fel. Han ser ut som ett frågetecken och kollar på dig som att du är från en annan planet. Du kommer då på att det han sa inte var så fel egentligen. Du känner dig blåst men du låtsas fortfarande som att han var en idiot under middagen, för du kan inte "lägga" dig nu. Du är ju mitt uppe i en kamp, där du försöker få fram att det är du som är den stadiga i förhållandet. Därför går du och lägger dig, samtidigt som du visar tydliga tecken på att han verkligen inte ska passera gränsen av dubbelsängen den natten.
 
Jag säger inte att alla beter sig så här eller har det så här. Men jag vet att många av er känner igen er i några av sakerna som nämnts ovanför. Alla dessa saker handlar om spel. Spel som vi inte förstår att vi spelar. Det finns många, otroligt många som säger att de inte spelar dessa spel. Men sanningen är att någon gång under ens livstid, så spelar man. Ens medvetna tror att det inte pågår några spelplaneringar i hjärnan, medan ens undermedvetna jobbar mycket flitigt med spelandet och dess upplägg.
 
Om du fortfarande sitter stolt och tänker "Ha! Jag har aldrig spelat något spel" så tycker jag att du ska fundera över hur du har agerat i liknande situationer, som singel eller i ett förhållande. Jag kan nästan lova dig att du kommer komma på att ditt undermedvetna har spelat minst ett spel, som ditt medvetna inte har haft en susning om tidigare. En till sak som jag nästan kan lova är att du kommer tänka på det här med spel betydligt mer än vad du gjort tidigare, nu när du har läst det här.

Megaskräll

Megaskräll är inte ens förnamnet. Det här är årets skräll. Största skrällen som hänt i mitt liv. Det kommer alltid vara den största skrällen också, oavsett vad som händer. Att jag blir president är mindre skräll än det här. Okej, ni kanske har fattat nu...dags att droppa bomben.

Jag har börjat digga Eric Saade. Jag vet inte om det är för att han har gått och blivit snygg och manlig eller om det bara är så att han kanske är bra. Jag har kanske fått något slags bakslag, hamnat i en sjukt läskig psykos eller något. Vad det än är som har gjort så att jag diggar honom, så skrämmer det mig något fruktansvärt. Jag hoppas att det här är temporärt. Annars måste jag nog fundera på att ta snaran eller något annat plågsamt redskap. Tortyr borde någon ge mig! Nu! Innan det här eskalerar totalt...