Om det känns rätt, så är det omöjligt att det är fel.

Intressanta människor. En intressant människa. När en människa är intressant kan jag inte låta bli att fastna för den personen på ett förtrollande sätt. Alla accessoarer som leende, gester, beteende och ögon lägger jag märke till extra mycket. Jag vill bara veta mer om personen. Lära känna personen. Vara med personen. Varför har du den inställningen? Varför tycker du så? Vad hände dig när du var liten? Det är frågor jag vill veta svaret på. Ta reda på saker bakom den personen, för att kanske få en logisk förklaring till varför den personen är så unik som bara den är.

Det är ibland svårt att låta bli intressanta människor, trots att man kanske borde. Det kanske är fel ibland. Inte fel människa, inte fel tillfälle, inte fel tid. Bara fel helt enkelt. Men om människan är så intressant att du inte kan låta bli. Du vill veta. Du måste ta reda på mer. Du vill känna personen och vill att personen blir en del av ditt liv. På vilket sätt det än är spelar ingen roll, så länge du får ha personen i ditt liv. Eller ännu bättre - du blir en del av den personens liv. Är det då verkligen fel? Det kan ju inte vara fel när det känns rätt, så rätt.

Jag tror på tvillingsjälar och att vissa människor är skapta för varandra. Har man en gång mött sin tvillingsjäl eller en människa som är skapt för en så kan man inte släppa taget om den och den försvinner aldrig. Man kanske tror att det inte är något speciellt där, hos den människan, men tids nog märks det. Man börjar tänka djupare, se mer. Färger blir klarare och livet ser man på ett tacksamt sätt. En oemotståndlig känsla som bara växer ju mer du förnekar den. Den slår igenom allt, speciellt försöket till att förtränga. Ni vet när man träffar en människa som är så sjukligt fantastisk för att vara sann, som ser dig. Ser den du är och den du i framtiden vill vara. Den du kämpar för att bli och den du lider för att du en gång var. Ditt tvekande till vad som komma skall och ångesten för det som varit. Livets kämpande, det som den sjukligt fantastiska människan ser. Det vill man väl inte förtränga? Men är det förbjudet så kanske man måste försöka. Men det går ju inte, eftersom förnekelse bryter ut känslorna ännu mer. En oemotståndlig känsla kommer som en våg och förnekelse är inget som längre existerar. Man blir nästan stum och överfylld med konstiga känslor. Det enda man kan fråga och det enda man vill veta är "Vad ska jag göra för att det ska kännas bra?"

Svaret är att acceptera de människor som gör dig lycklig. Ta emot tacksamt. Det gör dig lycklig och du finner din tvillingsjäl och de som är skapta för att möta dig. Fastna inte hos de personen som gör det enkelt för dig, som får livet att rulla på i en helt okej riktning och takt. Du blir olycklig i slutändan. Chansa istället på det svåra, den svåra personen. Det som du tänker på så ofta, den som du tänker på...så ofta. En känsla kan aldrig vara fel, inte ens om det handlar om impuls. Om det känns rätt, så är det omöjligt att det är fel.



Kommentera här: