Jag hänger med

Två seminarier, otroligt många timmars grupparbeten, oändligt mycket mer timmar av läsande i olika kurslitteraturer, gymmet varje dag, en hel del musiklyssnande (för att få någon balans i det stressiga plugglivet och för att bearbeta Ozzys bortgång). Så har mina två senaste veckor sett ut. Det börjar kännas bättre med allt nu. Ozzy är självklart otroligt saknad och jag känner tomheten än. Men det går sakta framåt. Det får gå hur sakta det vill, bara det går framåt. Jag bearbetar det på ett bra sätt och jag kan hantera vardagen bättre nu än dagarna direkt efter han gick bort. Jag var kaos då. Nu har jag mer kontroll.
 
Jag hänger med fullt ut i skolan. Det var något jag inte trodde att jag skulle klara av nu när det här med Ozzy hände. Men på något konstigt sätt var det någon gnista som satte fart på min plugghjärna. Det tackar jag mig själv mycket för. Jag ligger inte efter med något. Jag kollade precis mitt registerutdrag på LTU.se och där har jag 150 hp registrerade. Det är precis vad jag ska ha just nu också. Det är bara 30 hp kvar (tre kurser) till examen. Det känns så skönt att hänga med helt i skolan. Trots att det är stressigt och slitsamt att hänga med till 100% så är det lätt värt det i slutändan. För nu sitter jag här med 150 hp i bagaget och en helt ledig helg. Jag har bara lite kurslitteratur att läsa till nästa veckas föreläsningar. Det ska jag troligtvis göra redan ikväll.
 
Resten av helgen ska jag njuta. Jag ska träna, kolla på film, kolla YouTube-klipp, kanske läsa en bok, kanske måla, äta gott och må gott helt enkelt. Nu ska jag fortsätta klicka runt lite på datorn och lyssna på Maroon 5.