Känslofull

"Jag kan inte se min spegelbild i vattnet. Jag kan inte sjunga sorglösa ord. Jag hör inte mitt eko slå mot gatan. Kan inte minnas vem jag var igår".


- Men bara om min älskade väntar


Överkänslig, analytisk, övertänkande, nojig, känslomässigt överdriven. Jag kanske är det. Jag vet knappt själv vad jag ska kalla det, min kära egenskap som bäddar både för gott och ont här i livet. Man behöver väl inte kategorisera det men om jag själv skulle hitta ett ord som inte sätter så stor prägel på det hela så skulle jag kalla mig känslofull. Det är ett fint ord. Det är något jag kan relatera till. Känslor är vackra. Speciellt när människor vågar uttrycka dem. Många vuxna tappar sina äkta uttryck med åren. Det är därför jag beundrar barn. Barns känslor är tydliga, uttrycksfulla och ärliga. Jag önskar varje dag att jag kunde spela ut känslor så som barn kan. Det är något alla vi vuxna borde sträva efter mer. Att stänga in för mycket känslor förstör. I längden är det inte ens hållbart och i slutändan går man sönder. Det är då man inte ser sin spegelbild i vattnet. Det är då man inte kan sjunga sorglösa ord. Det är då man inte hör sitt eko slå mot gatan. Det är då man inte kan minnas vem man var igår. Jag vill inte bli den jag var igår men jag vill gärna kunna se min spegelbild i vattnet, sjunga sorglösa ord, höra mitt eko slå mot gatan och så vill jag faktiskt kunna minnas den jag var igår.